Konjunkturen är stark. Tillväxten i USA har de senaste två kvartalen varit 3%, inom Euroområdet 2,5% och i Sverige 4%. Indien och Kina fortsätter att ånga på i högre tempo än andra. Alla fyra BRIC-länder växer nu när Brasilien och Ryssland lämnat recessionsperioden.

Farten tycks i det korta perspektivet närmast kunna accelerera eller åtminstone bibehållas. Enkäterna bland industrins och tjänsteföretagens inköpschefer samt hos konsumenterna är synnerligen positiva.

Inflationen är låg. Prisökningarna ligger klart under amerikanska Feds och Eurozonens ECBs inflationsmål. Endast Riksbanken prickar sitt 2%-mål. Kostnadstrycket är måttligt. Inte ens i USA där arbetslösheten har fallit till en ovanligt låg nivå har löneökningstakten accelererat.

Kombinationen stark tillväxt och låg inflation är den bästa möjliga. Den har åstadkommits av och även i sig möjliggjort den ultralätta penningpolitiken och de rekordlåga långa obligationsräntorna, vilka bidragit till nästan överallt kraftiga kursstegringar på världens aktiebörser.

Vad kan bryta denna utveckling?

Knappast konjunkturen, åtminstone inte i brådrasket. Möjligen infaller tillväxttoppen nästa år i linje med vad exempelvis Fed spår för USA och Riksbanken för Sverige. Men recessionshotet är avlägset. Knappast heller inflationen. Alltjämt kämpar centralbankerna för att nå sina inflationsmål.

Penningpolitiken håller på att förändras. På sistone har ett antal centralbanker med amerikanska Fed i spetsen höjt räntan. Men det handlar ju om att gå från ultralätt till superlätt penningpolitik. Riksbanken är värst. Deras färska decemberbedömning inbegriper negativ ränta under hela nästa år och ännu under det fjärde kvartalet 2020 förutses reporäntan vara lägre än en procent!

Under hösten och tidiga vintern har växelkurserna mellan huvudvalutorna dollar, euro och yen varit tämligen stabila. Intressant nog ståtar sett ur både reala och finansiella synvinklar två av världens starkaste ekonomier – Norge och Sverige – med de svagaste valutorna. Här finns en potential för starkare valutor, men denna förändring kan mycket väl dröja.

Kvar blir ”svarta svanar” i form av ödesdiger geopolitisk utveckling och tillgångsprisernas egna uppgångar och nivåer. Vad respektive var de kritiska talen ligger må andra bedöma bättre.